Jag har mina motgångar i livet, de har jag accepterat.

Men nu börjar de läggas över en massa på mej som jag int har att göra med.

Så nu börjar mina nerver bli som fiolsträngar....

klart jag skulle ställa upp om jag mådde bra, för de har jag alltit gjort..

Men nu när man inte mår bra själv så orkar jag inte att ställa upp på alla å allt ju!

Men de finns dom som inte bryr sej hur en annan mår utan bara ställer sina krav.

Dessutom så stör det mej att de har gått 3 månader sen vi tog farväl av sonen

och han har int fått komma till sin sista vila ännu....

Det svider i själen min kan jag säga.

Frågan är bara hur länge jag orkar med allt runt omkring mej.. 

Som det känns just nu så är det inte länge till..

Så gott folk njut av livet för man vet aldrig hur länge de varar......

Idag är det 3 månader sen vi sa adjö å på återsende till min son Jimmy.

Hoppas verkligen att du fann den frid du sökte men inte fann här bland oss andra.

Idag så ska Besten iväg te veterinärn för 1-års sprutan..

Så husse kommer att bli VÄLDGT populär antar jag.

Ryggen verkar inte ge med sej alls..

Det är illa varslande tycker jag....

Nej inte igen!!!!!!!!!!!!

Känns som de är ett diskbråck igen....

Va fan har jag gjort för fel????

Känns som man har gjort sitt....

Ibland så undrar jag om de ska komma någon ljusglimt i livet.

Just nu är det bara ett jäv.. mörker..

Å jag ser inget ljus längre fram ännu heller..

Snarare så är de bara bakhalt.